Hej mina vänner! Är allt bra med er? Förstår att ni har vårsol hemma. Det är jag lite avundsjuk på. Här är det het sommarvärme och imorgon ska jag njuta av den på en av Koh Samuis stränder, så jag överlever nog iaf.

När vi lämnade Phnom Penn tog vi ännu en lång busstur, denna gången ner till Kambodjas kust. Vi åkte till en ö som hette Koh Rong och där fick jag för första gången på resan se havet! Det var helt underbart. Trots att immunförsvaret svek mig lite grann fick jag tre lata dagar på stranden. Vi bodde väldigt enkelt med ungefär samma inredning som på 4000 Island. Men istället för att bo på en farm bodde vi ett rum på övervåningen hos en kambodjansk familj. Dem var väldigt trevliga. På kvällarna hade de fester och middagar med hela familjen, så det var liv och rörelse. Huset låg precis vid stranden så vi rörde inte oss speciellt mycket över ön. En av dagarna tog vi en båt över till Long Beach. En helt underbar öde strand med vatten så klart att en viss mamma hade svimmat om hon var där. Jag känner mig väldigt osäker på om Thailand verkligen kommer kunna toppa det.

Som ni säkert vet nu så drar vi igenom städer i ett fasligt tempo (fast med långsamma färdmedel). På tredje dagen hoppade vi på nattbussen och tog oss upp i landet igen till Siem Reap och The themples of Angkor. Ruinstaden Angkor är huvudattraktionen i Kambodja, och egentligen i hela Sydostasien. Klockan 05:00 blev vi upphämtade för att se på det mest kända templet Angkor Wat i soluppgången. Det var verkligen imponerande. Jag slogs mest av storleken. Att templen som byggdes för snart 1000 år sedan kan vara så enorma. Men trots att alla templen verkligen var breath taking, blev vi ändå lite mätta på det tillslut och åkte hem framåt eftermiddagen. Det är synd att det finns så lite att göra i Siem Reap på dagarna, för på kvällen är det verkligen ett toppenställe. Det finns bra nattmarknad, restauranger, pubar, & klubbar. För Idun och mig räckte det trots allt med två dagar, men med lite mer att göra dagarna skulle man kunnat stanna där länge.

Nu känns det som lite av en besvikelse att behöva berätta att jag idag tog flyget till Koh Samui. Jag som var så nära att vinna världsmästerskapet i bussåkning. Hoppet hänger nu på Idun som fortsatte bussåkningen mot Koh Tao. Vi har alltså delat på oss nu. Nu får det bli en veckas lugn och ro innan jag får finbesök. Det ska bli kul att resa lite själv då jag äntligen ska få bo i dorms (flerbäddsrum). Idun tycker inte om det, men jag tycker att det är bästa sättet att träffa folk. Det blev ju lite av en besvikelse när jag kom till hostelet idag och insåg att jag bor ensam i ett 6-bäddsrum. Men men jag klarar mig ändå. Ikväll har jag varit ute och ätit med Viktor som bor och arbetar på ön. Jag fick hans nummer och han erbjudit mig att ordna vad jag än är sugen på. Han känner ju verkligen alla på ön så det kan ju vara till nytta. Dock är det alltid lite svårt att veta hur mycket man ska lita på någon. Imorgon ska jag iaf ta mig till stranden med en mango i handen, så mycket är bestämt!

Puss och Kram