Japp då var den mest klassiska ungdomsgrejen gjord, tubing i Vang Vieng. Med ännu en mardrömsresa på serpentinvägar tog vi oss från LP till Vang Vieng. Men som sagt, tyar Oscar och Kristina så tyar nog vi med! Vi åkte med holländskorna från rummet i LP och så Anna såklart. I Vang Vieng vet alla vad det är som gäller, tubing! Det går ut på att man glider runt i en badring från bar till bar på Mekongfloden och partajar så mycket det bara går. Jag var lite tveksam mot detta från början då det kändes väldigt töntigt, men det var hur kul som helst! Vi började vid tolvtiden på den första baren, men det var inte bara dricka som gällde. Vi spelade volleyboll, basketboll, bearpong, bordtennis och gjorde massa annat kul. Visst blev det lite hets med drickan med. Man fick ett armband för varje drink man köpte och det lilla tricket gjorde ju att ingen ville vara sämre än någon annan. Klockan sex åkte vi hem och käkade innan vi gick och la oss och sov i två timmar. 20.30 ringde alarmet då var det bara att kämpa sig in i duschen för att göra sig iordning för utgång. Vi hade en superkul kväll med härliga människor. Dock var det riktigt slitna tjejer som ramlade i säng vid 04:00 men det var definitivt värt det.

Dagen efter sa vi hejdå till två av våra kära holländskor och begav oss framåt eftermiddagen till Blue Lagoon. Hit åker de flesta som gjorde tubingen dagen innan för att återhämta sig. Supermysigt ställe där man kunde hoppa från träd och svinga i lianer, så lite energi fick vi iaf.

Vi var sammanlagt tre dagar i VV innan vi tog bussen till Vientienne. Vi hängde i huvudstaden under dagen. Det är en riktig skitstad, inte alls fin eller trevlig, plus att det är omöjligt att ta sig över gatan eller att ta ut pengar. Stort minus. Vi gjorde rätt beslut att inte sova där en natt. Lyckan vände dock när jag fick min mobil lagad och jag hittade Filips och Fredriks bok Tårtgeneralen i en bokhylla. Vi hoppade på en nattbuss som skulle ta oss med 20-timmars restid till 4000-Islands som var vår nästa destination. När vi vaknade på morgonen i Pakse och skulle byta buss fick vi dock veta att det inte fanns plats till oss trots att vi hade bokat biljetter i förväg. De hade helt enkelt överbokat. Av ca 50 pers var det vi fyra som fick stanna kvar och en annan stackars kille. Vi blev ganska förbannade då vårt visum snart går ut så vi har inte tid för sånt här. Men men nu sitter vi Pakse och får helt enkelt göra det bästa av det. Sitta på café några timmar ska vi nog klara av. Vi kommer förhoppningsvis iväg imorgon.

Puss och kram mina hjärtan!

 

Bilder från Luang Prabang: