Hejhejheeej! Förra inlägget slutade med att vi skulle hoppa på nattåget och ta oss till Luang Prabang i Laos. Då var jag lyckligt ovetande om vilka helvetetstimmar som väntade mig. Vilken jävla pärs att ta sig hit alltså!!

Nattåget från Bangkok till gränsen var helt okej. Vi hade först sittplatser som de senare bäddade om till två våningssängar. Tyvärr hade jag "oturen" (tack för det Idun) att få överslafen... Att åka tåg här får ju SJ att framstå som teleportering. Näe, jag fick hålla i mig för glatta livet för att inte trilla ner, samtidigt som jag hade taklampan för hela tågvagnen 10 cm från mitt ansikte. Det blev alltså ingen sömn alls på den 12 timmarsfärden. Men ändå klart godkänt färdmedel med sköna sängar och bra fart. Väl framme vid gränsen hoppade tre andra vita turister av plus jag och idun. Vi var alla lika förvirrade så vi slog våra kloka huvuden ihop och tog oss efter mycket om och men över gränsen med ett nytt visum i passet. En svensk tjej som heter Anna skulle också till Luang prabang så henne har vi hängt ihop med sedan dess :) Vi fortsatte med minibuss till Vientinne (Laos huvudstad). Därefter var det tre timmars väntetid innan bussen gick till Luang Prabang. Jag hade ju iof läst om mardrömsresorna till LP med buss som folk har skrivit om, men helt enkelt tänkt att detta "folk" är mesiga. Men "folk" hade ju rätt trots allt. 40 mil på 12 timmar! Skrikande bebisar som sket på sig, stopp varje kvart för att alla skulle gå av och sedan på bussen igen helt utan mening. Hit och dit, upp och ner bland bergen med öronbedövande laomusik, och just det, sista timmarna fick vi sitta med fötterna uppe då spya hade börjat rinna längs golvet. Ens tålamodnivå höjs ju något enormt när man är iväg och reser då vi knappt blev irriterade av detta. Fast kan ju också vara för att vi inte hade sett mat sedan Bangkok, så vi var väl knappt kapabla till att ta in någonting.

Tillslut kom vi iallafall fram till LP och det var värt allt slit. LP är en liten munkby. Här bor massa munkungdomar som går i skolan och lär sig vad det nu är som munkar ska lära sig. Första dagen gick vi runt och kollade in stället. Vi bestämde att gå ut och käka och och dricka några öl tillsammans med våra holländska och tyska rumskamrater. 10 tjejer gick tillsammans ihop till Utopia som är stället alla hänger på här. Superfint med utsikt över Mekongfloden. Allting stänger senast 24:00 i LP utom ett ställe som ALLA åker till för efterfest. Till vår stora förvåning är detta (tur att du inte är med Fellan) bowlinghallen. Flera killar kom fram under kvällen sa "are you going bowling tonight?". Jag trodde hela tiden att det var kodord för något annat, men det visade sig vara en helt vanlig bowlinghall. Inte ens disco bowling. Väldigt annorlunda men vi hade en trevlig kväll iaf.

Idag har varit en underbar dag. Jag, Idun och Anna hyrde mopeder och åkte till ett vattenfall som låg tre mil utanför byn. Bergen och de kringelkrokande vägarna som vi hatade på hitvägen älskade vi idag. Det var precis som en saga. Vi åkte längs bergen genom byar där barn sprang fram till vägen och vinkade till oss. Vi åkte längs åkrar och odlingar, allér med bananträd och klara sjöar. Med den varma vinden i ansiktet var det nästan så fint att man fällde en liten tår. Efter vi sett och badat i de vackra vattenfallen bestämde vi oss att köra till några grottor som låg tre mil utanför LP, fast åt andra hållet. Här körde vi längs Mekongfloden i solnedgången och det var minst lika härligt. Grottorna i sig var ingenting, men allt vi såg längs vägen gjorde utflykten kanon. Ett OS-guld på detta så skulle dagen varit fulländad, men vi är glada för vårt silver med.

Hoppas allt är bra med er! Puss och Kram