Haaallå där! Hur är läget? Ni vet jag skrev ju i förra inlägget att jag skulle ta det lugnt nu dagarna innan jag fick besök, så blev det inte! Istället har jag fått smaka på det hårda men ack så UNDERBARA hostellivet.

Jag fick byta från det tomma rummet dagen efter och flytta in i ett 15-bäddsrum. När jag öppnade dörren där var allt precis som jag förväntade mig. De flesta i rummet reste ensamma precis som jag och det tog fem minuter innan man var tjenis med varandra och hade planer för kvällen. Ett gäng från alla möjliga delar av världen for tillsammans iväg till ett "pree full moon party" på stranden. Det stora full moon partyt skulle nämligen vara dagen efter på ön bredvid och detta var förfesten. Vi hade en grymt rolig kväll ihop. Det blev kanske lite för många Chang och kanske lite försent, men ändå, toppen! Förfesten var precis så jag hade tänkt mig ett full moon party, och insåg att det verkligen inte är min grej, även att det var en rolig kväll. Medan resten for iväg till full moon partyt dagen efter, stannade tyske janik och jag hemma. Vi gick ut för att ta ett par öl, och snackade skit om full moon partyt och hur jävla turistigt Koh samui är. Haha tack gode gud att ingen hörde oss, för vi framstod definitivt inte som några härliga människor. Tillslut släppte vi bitterheten och vi hade en jävla härlig kväll. Det slutade med att vi kom hem vid femtiden samtidigt som de flesta kom tillbaka från full moon partyt och dem hade också haft en kul kväll. Smaken är helt enkelt som baken, inget mer med det.

Framåt eftermiddagen dagen efter tog sig janik och jag oss ut från hostelrummet. Han hade redan hyrt en scooter, så den tog vi och körde runt ön på jakt efter den perfekta lugna paradisstranden. Vi stannade och tog oss ett dopp på en strand som nästa fick godkänt innan vi körde vidare mot ett vattenfall (ironiskt nog samuis största turistfälla, men hur skulle vi veta det?). Det var ett jävla slit att ta sig dit och vi mötte flera svettiga människor som sa att vi skulle vända för det inte var värt mödan. Detta gjorde oss egentligen bara ännu mer motiverade att gå vidare. Några vurpor senare (från min sida) kom vi fram till kanske världens minsta vattenfall. Vi hittade helt enkelt inte den perfekta orörda pärlan på Koh Samui, men vi hade ändå en nästintill perfekt dag, och vad är inte det värt?

När vi kom tillbaka väntade gänget och det var dags att gå på att igen. Jag måste erkänna att den kvällen var jag först tillbaka i sängen. Där och då bestämde jag mig för att det inte går att leva såhär om man ska vila upp sig. Dagen efter beslöt jag mig för att vara en såndär spontan och härlig människa och hoppade på färjan till Koh pangan fortfarande på jakt efter en lugn paradisstrand. Tyvärr missbedömde jag helt hur lång tid resan skulle ta och hur mycket det skulle kosta mig. När jag kom fram till stranden på norra Koh pangan såg jag resort efter resort ligga längs stranden och misslyckandet stod väl klart när min första konversation jag hade slutade med att herren sa: Vi dricker en jävla massa öl här varje kväll, kom förbi klockan sju. Och nu tänker ni där hemma att man kan ju faktiskt säga nej, men då vill jag berätta att det gör man inte, det är fruktansvärt otrevligt. Däremot lyckades jag undvika dem resten av kvällen. Idag har jag haft en supermysig dag, så alla pengar och all tid kanske inte var i onödan trots allt. Jag kom ut till stranden innan 12:00, jag har hunnit med en träningsrunda och nu ska jag sätta mig ute på terassen och lyssna på dagens fjärde podcast. Precis vad jag behövde! Imorgon är det dags att fara tillbaka till Koh Samui och alla vet väl vilka som kommer vara där... Wiiihoooo!!! :D

Puss och Kram